Cykelsemester på Gotland

 

Vi var 11 nyfikna WMK:are som var sugna på att kolla in om det var så kul som många säger att cykelsemestra på Gotland är. Vi bestämde oss för att åka i november för vi hade hört att vädret brukar vara så trevligt då och så skulle det finnas en trevlig bana att cykla på vid Tofta. Med på resan följde även några observatörer som ej hade lust att åka cykel men var väldigt intresserade av raukar och kalksten. Vi lastade våra cyklar och bar iväg en fredag morgon vid 5.30-tiden. Åkte med färjan från Nynäshamn klockan 12 för att anlända till Visby på eftermiddagen. Därifrån bilade vi ner till vårt förbokade pensionat strax söder om Tofta där vi skulle ha vårt basläger. Vi åkte ut till banan och kvitterade ut våra nummerlappar redan på fredag kväll så det skulle vara klart till nästa dag.

 

Efter en god frukost bar vi iväg till banan vid 7-snåret. Som tur var hade det regnat hela natten så det dammade inte alls så farligt som vi befarat. Vi besiktigade in våra hojar och begav oss till start.

 

Banan var drygt två mil lång och underlaget var kalkstenshällar, smal dålig skogsväg eller om man så vill en bred stig, fält med jord och lera. Några rejäla vattensamlingar fanns det också som ett trevligt inslag på färdvägen. Kalkstenen och hällarna bjöd på ett hyfsat fäste och var inte alls så hala som ryktet sagt. Leran var däremot slipprig och gjorde att man ibland hade lite svårt med kurshållningen. Leran kommer dock inte att ställa till något som helst problem till nästkommande år för den tog vi med oss hem efter att den fastnat på våra cyklar och kläder. Det fanns ett par uppförsbackar där det stod folk hejande och viftande med gula flaggor och arrangörerna hade lagt ut lite folk och motorcyklar för att de åkande skulle ha lite trevliga rundningsmärken, ungefär som i slalom på vintern.

 

Trafiken på banan var tät nästan hela tiden. I början liknade det en Systembolagskö dan före midsommarafton, för att sedan gå över till något lugnare ”Essingeleden med vägarbete i rusningstrafik”. Men höll man bara koll på vilken fil man var i och såg upp lite vid omkörningarna så var det rätt lugnt. Sämre var det med sikten. För min egen del funkade rolloffglasögonen i ungefär två varv. Sedan var det lika mycket skit under som över filmen, så det hjälpte inte hur man än drog i snöret. Det var bara att gå in i depå och tanka och byta glasögon. Servicen i depån sköttes föredömligt av herr Larsk med personal, Tack, tack! På det stora hela så verkade alla WMK-are nöjda efter rejset och det är nog stor risk att vi ber Lars O att ordna en lika kul resa nästa år också. För att det var kul kan jag garantera. Tänk er själva, 2300 vuxna som skitar ned sig så till den milda grad och det utan att nå´n morsa står där och säger att man skall ta på sig galonbyxor. 

 

Föreståndarinnan till pensionatet påtalade att vi kunde komma tillbaka och duscha efter racet. Vi såg fram emot en skön dusch i tempererat vatten (tempererat i detta fall betydde tyvärr att det hade samma temperatur som i kallvattenkranen). Nåväl, rena blev vi och på festen med tillhörande prisutdelning kom vi också innan det var dags att ta färjan hemåt igen.

 

 

Görgen Söderström: 5 varv. Bra flyt och helnöjd med KTM 300:an

Lars Olsson: 4 varv. Kopplingen gav upp på slutet och kedjan var helt slut vid målgång (men den höll hela loppet). Lars fick även agera samarit då han hjälpte en åkare som brutit ett finger. Glömde dock att dricka vid depåbesöket.

Jan Wallin: 4 varv. Flöt på bra hela tiden och framhjulspunkan sista milen på fjärde varvet påverkade inte nämnvärt. Glömde också att dricka vid depåbesöket

Daniel Carlström: 5varv. Åkte kanonbra och trivdes utomordentligt på fyrtaktaren.

Emil Björklund: 4 varv. Såg nöjd ut med både åkning och resultat.

Jonas Buskenström: 4 varv. Jonas såg lite sliten efteråt, men det lutar nog åt en repris nästa år.

Jonas Strandell: 4 varv. Mycket nöjd och det blev ju bara 10 vurpor.

Micke Larsson: 4 varv. Micke fick punka på bakhjulet och hade förmodligen klämt ett femte varv annars.

Michael Grundén: Skriv inte att jag bara åkt 3varv. Michael släpade cykeln över mållinjen efter att kicken hade gått sönder, bara för att få det 4:e varvet räknat. Av någon anledning blev det ändå inte registrerat.

Niklas Voxberg: 4 varv. Niklas fick slita med 525:an. Jag har kickat mig runt hela banan, sa han vid målgång.

Tomas Jansson: 5 varv. Fick inte riktigt upp den fart han önskade men verkade rätt nöjd ändå.

Peter Nilsson: 4 varv. Nu vet jag varför det var tio år sedan jag var här senast, uttryckte han efteråt. Verkade ändå inte alltför missnöjd och det kan eventuellt bli en start även nästa år.